Vi trodde att valparna "bara" var knottbitna, men det var inte "bara" det. De hade mjällkvalster.
Vi tror att det kanske redan hade börjat när Zenna var magsjuk. Hon hade konstig skorv ovanpå nosen. Vi påtalade det för veterinären, men han trodde att det skulle gå bort med antibiotikan, som hon fick då.
Tiden gick, det var varmt och skönt ute. Valparna var ute stor del av dygnet, men när vi såg att det var knott ute och de började klia sig, så tog vi in dem. Den perioden, som det var knott ute hela dagarna fick de över huvud taget inte vara ute, för att slippa bli bitna. Tiden gick och de fortsatte att klia sig lite grand. När det kom till helgen innan de skulle veterinärbesiktas och de inte hade varit ute, men kliade sig mycket mer, så började vi misstänka att det inte stod rätt till. Som tur var hade vi tid till veterinären på måndagen och vi bad att det skulle göras ett skrapprov för att se vad det var. 

Mycket riktigt, det var mjällkvalster.

Vuxna hundar kan vara bärare utan att ha symtom. De kan alltså ha mjällkvalster i hela sitt liv utan att vara störda av det. Alltså, kan våra hundar ha blivit smittade var och när som helst.
Människor kan också få bett, men kvalstren överlever inte på oss. På hunden lever de på huden och lägger ägg på hårstråna. De gräver alltså inte gångar under huden. 
Vi köpte medicin för sammanlagt ca 4.000:- och började genast behandla alla hundarna.
Varje valp fick med sig sin medicin hem för att fortsätta behandlingen. Valparna och Pepsi fick tabletter, som fungerade jättebra. De tog död på kvalstren, men några valpar hade klåda kvar en tid efteråt i alla fall. De var torra i huden och antagligen kliade småsåren under läkningen, så de blev ordinerade klådstillande schampo, som finns att köpa hos veterinären.

Kenzo och Zenna fick Exspot, för det skulle bli billigare.
Exspoten fungerade bra på Kenzo, men Zenna… Det tog inte många dagar förrän hon började riva sönder sig så att det blödde. Vi trodde först att det var kvalstren som gjorde att hon fick sådan klåda. När vi kom in på andra veckan med Exspot, så rev hon bort stora fläckar med päls, så att det blev stora sår. Fortfarande fattade vi inte att det var Exspoten som spökade. 

Husse å Zenna delar på en glass i Mora

Vi åkte på semester, med Zenna iklädd tratt och en T-shirt, för att hon inte skulle riva sönder sig. Till råga på allt, så var det trimdags. Vad gör man? Jag tvekade faktiskt inte många sekunder innan jag tog fram klippmaskinen och klippte hela hunden innan vi åkte. Hon skulle inte behöva lida för att jag ville ha henne snyggt trimmad. Det får vi lösa senare. 
Ungefär på 17:e dagen fick hon inte upp svansen. Hon kunde vifta med den, men hängande.
Ibland såg det ut som att hon hade krampanfall, hon blev krum i ryggen och hoppade lite på tre ben innan det gick över. 

Den 19:e dagen, en torsdag, fick hon muskeldarrningar och då förstod vi att det var biverkningar av Exspoten. Vi duschade henne för att få bort den, men det blev ingen förbättring. Vi tänkte att det kanske tar ett par dagar innan det förvinner ur kroppen, men på söndag var det samma elände. Hon mådde så dåligt att hon kröp undan och lade sig och rörde sig inte ur fläcken. 

Vi fick dra fram henne för att rasta henne. Det gick inte att ta av tratten alls, för huvudet dök genast ner och hon bet och slickade sönder frambenen. 

På söndag eftermiddag fick vi, i Mora, se en röd bil med texten distriktsveterinär på sidan. 
Vi haffade henne och fick ett telefonnummer och kunde ringa till dem på måndag morgon.
Vi diskuterade en stund och sen ville hon skriva ut Stronghold. Jag frågade genast efter biverkningar. Enda biverkningen var att pälsen kunde klibba ihop lite och att det kunde bildas ett vitt pulver just där man lagt på medlet, men det skulle i så fall försvinna på ett par dagar.
Då skulle vi återigen behandla alla hundarna, ifall det fanns kvalster kvar. Eftersom Kenzo klarade Exspoten, så fick han fortsätta med den var tredje vecka i tre månader, för att vara helt säkra på att inga djur överlevde. Zenna och Pepsi fick Stronghold i olika styrkor. 

Den ska de ha en gång i månaden i tre månader.

Alla biverningarna från Exspoten försvann, utom klådan. Hon gick fortfarande och gömde sig.
Nästa helg kom vi hem. Nu hade vi nästan panik. Ingen bättring på klådan. Jag sade till Janne att nu får du ringa till veterinären på måndag och be att få Cortison. Jag skulle jobba, så Janne hade lättare för att ringa. Sagt och gjort, han fick kämpa lite för de skriver ju inte gärna ut medicin per telefon. Veterinären ville se Zenna. Vi måste ha Cortison och du kan få se henne på onsdag eftermiddag, för då som först har vi bilen hemma, för Irene jobbar. Hon gick med på det. 

Redan efter första tabletten såg man en märkbar förbättring. Vi åkte dit på onsdagen och hon blev ordinerad 1 ½ tablett i en vecka och sedan ett telefonsamtal för att kolla hur det var med klådan. För säkerhets skull togs ett tejpprov för att se om kvalstren levde fortfarande, men det fanns inga kvar. 

Vi fick också recept på en klådstillande salva, Fuciderm, som innehåller både cortison och antibiotika. Antibiotikan för att slippa infektioner i såren. 

Dessutom fick vi köpa ett klådstillande schampo, som vi skulle bada henne i två gånger i veckan.

När nästa onsdag kom ringde Janne igen. Klådan hade avtagit avsevärt, men hon hade fortfarande kvar en hel del. Hon kunde inte vara utan tratten än. Nu skulle vi ge henne ¾ tablett i en vecka, och ett nytt samtal på onsdag igen.

Nu när jag skriver detta är det lördag den 9:e augusti och första dagen hon är utan tratt. Exspoten sattes på den 23:e juni och tratten kom på ca den 3:e juli. Det är närmare fem veckor med tratt. Såren har läkt, men det är fortfarande kala fläckar på en del ställen. Jag tror att pälsen kommer tillbaka, men jag är inte säker på att den kommer överallt, för hon rev sig så djupt, särskilt på bogen. Där hindrade ju inte tratten bakbenen från att sparka sönder huden. T-shirten hindrade bara så att det inte blev så djupa sår.

Det blev ett antal veckor som vi nog aldrig glömmer, men nu ser vi att vi äntligen kan planera för höstens aktiviteter med alla hundarna.  

Närmast står en veckas semester i september, den börjar men en tävlan i Halmstad och slutar i Skara en vecka senare. Zenna måste tyvärr vänta med att tävla till två veckor efter avslutad cortisonkur, men hon är verkligen på G nu.