|
Söndag
kväll: v21
Ursäkta att jag inte har skrivit på ett tag. Det har inte funnits ork, för Zenna har varit så dålig i
magen. Det började natten till förra söndagen.
Vi pratade med veterinären och hon fick gå på diet. Hon blev bättre, men sen blev hon sämre
igen. I onsdags kväll fick vi åka ner till Hallands djursjukhus med henne. Hon satt nämligen bara
och hängde med huvudet. När vi hade kommit fram hade hon fått feber. De tog blodprover på henne,
som visade förhöjt värde på vita blodkroppar och så hade hon lite blodbrist. Det blev en spruta med
antibiotika och sen fortsätta i tablettform. Hon fick också en pasta för magen, som ska ordna till det
i tarmen och samtidigt ta död på lite bakterier.
Under ett par dagar hade hon nästan ingen mat att ge valparna, så vi har tilläggsmatat dem.
Förresten så kom vi hem från djursjukhuset klockan 24,00
och då var det bara att sätta igång och mata
åtta motsträviga små valpar. Det tog en bra tid att mata åtta hungriga valpar.
Den natten blev det inte många timmars sömn innan det var dags att gå upp
för att åka till jobbet för mig.
Nu är i alla fall Zenna pigg och glad igen. Hon har också mat igen, men nu äter de två mål med
riktig mat om dagen. Janne brukar ha en och en i knäet och hjälpa till med en tesked, så att han
ser till att alla får ordentligt i sig.
Igår lockade Zenna ut alla valparna ur valplådan och gav dem mat stående, så idag tog vi bort
framsidan så att de kan vara i hela rummet. Först var det lite halt att gå på golvet, men när kvällen
kom så hade de lärt sig gå utan att glida bakåt.
Nu börjar de bli riktigt roliga. De har börjat bita varandra, mun mot mun och slå varandra lite
med tassen. T o m små försök att springa, si så där två tre steg. Hörntänderna i överkäken börjar
bryta fram nu, så de har börjat prova dem genom att bita i allt möjligt.
tisdag
kväll:
Nu börjar det bli mer liv i valplådan. De ser ganska bra nu och de går ganska bra.
Lite vingligt och lite osäkert, men ändå, de går. Idag började de göra små försök att leka.
Ett par slog med tassen på varandra och ett par andra bet varandra i nosen.
Kelar man med dem så kan det hända att den lilla svansen viftar.
För ett par dagar sedan gjorde vi den första kloklippningen. De hade ganska långa sylvassa klor.
De brydde sig inte om själva kloklippningen, men att vara fasthållen var inte särskilt populärt.
Ändå gick det väldigt bra. När vi skulle göra 3-veckorsfotograferingen, tänkte vi att de kunde
kanske stå upp, men se det gick inte. De tyckte att de var för trötta för det.
Det får väl bli nästa gång.
|